Rödgrön kohandel…

Idag, den 9 april, är det 74 år sedan tredje riket invaderade Norge och Danmark

De rödgröna i Göteborg, med kommunisten Mats Pilhem, den ideologiskt förvirrade socialdemokraten Marina Johansson och den fria gröna radikalen Kia Andreasson i spetsen, har i dag drivit igenom ett försök där kommunalanställda skall jobba 6 timmarsdag och få betalt för 8 timmar. Tanken är att det skall leda till fler jobb utan att för den skull kosta mer pengar. Finansiering för försöket finns dock ej – Pilhem försäkrar dock att Göteborg har pengar.

Om man funderar rent matematiskt en stund och ponerar att en löneökning på 33% (vilket en daglig arbetstidsförkortning på 2 timmar innebär) skulle förmå de kommunalanställda att arbeta 33% mer effektivt (vilket är det som den rödgröna trojkan önskar), så skulle kostnaderna inte öka, man skulle dock inte heller få till några fler jobb. Rent mellanmänskligt skulle detta innebära att elever, sjuka och äldre skulle få 25% mindre omvårdnadstid eller 25% lärarlösa lektioner.

Om vi i stället rent matematiskt ponerar att det inte blir någon effektivitetsökning i den kommunala produktionen, utan kanske enbart lite mindre sjukskrivning (vars samhällsnyttor tillfaller staten, ej kommunen, Göteborgs kommun har ju för vana att ge kommunala pengar till staten), så innebär det att kommunen behöver finansiera 33% fler medarbetare. 2012 hade kommunen en personalkostnad på 15 miljarder, det innebär en årlig kostnadsökning på 5 miljarder – eller c:a 20000 kronor i årlig skatteökning per förvärvsarbetande Göteborgare. Pilhem har pengar i sin kassa…

De rödgröna har haft möjligheten att höja lärarnas, undersköterskornas och sjuksköterskornas lön och tillika sänka deras arbetsbelastning i Göteborgs kommun och även i Västragötalandsregionen under de senaste 15-20 åren. Var gång frågan kommit på tapeten har dock de rödgröna politikerna duckat frågan och hänvisat till att det är ”arbetsgivaren” som sätter lönen.

I stället har de rödgröna drivit en ”kostnadsbesparande” politik som bland annat resulterat i snudd på sämsta skolresultaten i Sverige, söndra och härska-taktik i form av stadsdelsnämnder, en kommunal skolorganisation som tvingas gå med vinst för att finansiera en havererad kommunal åldringsvård, där rektorerna säger upp sig i protest, ett haveri av rang på Sahlgrenska universitetssjukhuset, kommunala primärvårdsenheter som ligger i botten i patientenkäter, ett västsvenskt paket med ohemula dolda kostnader och inköp sällsynt dåliga spårvagnar från en italiensk vapenleverantör med obskyra affärer.

Detta valfläskutspel indikerar dessutom att det skulle finnas en dold effektivitetsreserv hos kommunalanställda som skulle frigöras med hjälp av löneökning, dvs med den osynliga handens marknadsekonomiska styrmedel. Alternativt indikerar det att kommunalanställda skulle gå och dra benen efter sig och bara jobba 75% av betald tid. Det förra visar vilken ideologisk nyliberal härdsmälta de rödröna står inför. Det senare har redan personal inom vården reagerat på.

Göteborg och Västsverige har inte bara begåvats med ett sociofinansiellt experimenterande rödgrönt styre i kommun och landsting, sedan 2009 har även Västsvenska Handelskammaren och regionens företag representerats av den gröne ”fjälljägaren från Arvidsjaur” – Johan Trouvé.

Herr Trouvé brukar anklaga alla som inte har samma åsikt som honom för att vara populister alternativt ha konstiga tolkningar. Populism behöver dock inte vara det kujonerande tillmäle som Trouvé vill ha det till – då innebörden av ”populism” är vädjande till folket om sunt förnuft och ifrågasättande av en politisk och social  maktelit: ”Bella societa’ riformata di Gotenburgo”.

Trouvé och megafonerna

Senast i dagens twitterdebatt med Theo Papaioannou, där Trouvé ömsom påhejas av Västlänkens megafoner – ömsom retweetar de tomma tunnornas skrammel, framlägger herr Trouvé populismanklagelser mot det i G-p införda debattinlägget ”Staten tar springnota för nya E20”. Argumentet i debattartikeln, författad av Claes Westberg – ”pensionerad trafikdirektör”, Karin Törnqvist – visselbåsare och persona non grata i Göteborgs kommun, och Anders Trewe – ”samhällets fiende”, som Trouvé anser vara populism, är att den landstingskommunala medfinansieringen av den statliga och nationella infrastrukturen drabbar landstingets kärnverksamhet – vård och kollektivtrafik. Vägvalet resonerar att om 1,3 miljarder av regionens skatteintäkter skall gå till statlig och nationellt intressant väg, blir det 1,3 miljarder mindre till regionens kärnverksamhet – vård.

Detta är ett ”populistiskt” resonemang enligt den nyliberale grönpartisten Trouvé, eftersom Vägvalet inte kan påvisa hur Skövdes budget påverkas. Månne skall vinster i den kommunala välfärden, à la partiprinsessan Anna Johansson (s), införas; månne i ett nyliberalt kommunalt aktiebolag, så att vinsterna kan undanhållas insyn från allmänheten.

Låt det sunda förnuftet segra mot den politiska och sociala makteliten!

Här skall snabbtåget stanna!

Samtidigt twittrar Trouvé ivrigt om den västkustska ”8miljonersstaden” och snabbtåg mellan Oslo och Köpenhamn. Enligt en två år lång utredning, som för säkerhetsskull presenterats i Stockholm, och som kostat 30 miljoner, skall en snabbtågsbana på 500 km stå klar genom skogen mellan Oslo och Köpenhamn på 6 år – och kosta  20 miljarder! Det vill säga mindre än 8 km Västlänk i Trafikverkets mest optimistiska anslag och till halva priset av Ostlänkens (statligt finansierade) 150 km. I skenet av denna sällsynt gröna tekno-optimism, som till och med Trouvés sister-in-arms, Göteborgs starke kvinn Anneli Hulthén (s), reserverar sig mot, torde Trouvés populismanklagelser, i Trouvés egna konstiga tolkning, falla på eget grepp.

Frågan är varför Trouvé anser att kommunal medfinansiering av statlig infrastruktur är så angeläget att han väljer att ideligen dra ner byxorna på sig själv – i en disharmonisk rödgrön falsett.

Förövrigt anser jag att Sverige skall införa en författingsdomstol

~ av atrewe på 09 april 2014.