Kåseri: En framtid i Göteborg med Västlänken

Det finns många som vill Göteborgs väl. Västlänken har för politikerna och lobbyisterna blivit synonym för en sprudlande framtid i en förtätad stad. Göteborgs kommun och Handelskammaren har tidigare producerat flera framtidsvisioner under Trafikverkets flagg som information och upplysning till allmänheten. I en av dem presenterar bl.a. Björn Siesjö, stadsarkitekt i Göteborg och Johan Trouvé, VD för Västsvenska handelskammaren, ett synnerligen ödesmättat  och suggestivt framtidsscenario om Västlänken inte byggs. Fördelarna med Västlänken radas upp, och undergången kan tyckas nära om den inte genomförs. I alla fall om man har tunnelseende.

Nu är inte vare sig Göteborgs stad, Handelskammaren eller Trafikverket bättre på att skåda in i framtiden än någon annan. Möjligtvis kan tjänstemannakadern och Företagens Vänner besitta någon form av institutionellt patos som hävdar att deras tyckande och tro är mer sann än alla andras. Medborgarna kan också ledas att tro att det faktiskt är så att höga vederbörande har en kristallkula som är mer sann än någon annans.

Så är naturligtvis inte fallet. Det finns alltid en rationalitet, en nära liggande uppsida, hos dessa individer som företräder Västlänken. Och den rationaliteten ligger inte i kristallkulan, utan finns i en överblickbar omedelbar framtid. Det kan vara viljan att ha kvar sitt jobb, att försäkra den industri som man agerar lobby åt saftiga kontrakt, eller viljan att göra sina politiska uppdragsgivare till lags.

Under den senare tiden har det visat sig att Västlänken är en gökunge. Det finns en kostnadsram för projektet, men beställarna (dvs politikerna) är inte överens om innehållet, varken med sig själva eller med utföraren Trafikverket. När Martin Wannholt (m), trafikborgarråd i Göteborg, efterfrågade innehållet i Västlänken och vad det egentligen kommer att kosta, blev han offentligt kölhalad både av politiska motståndare och allianskamraterna. Dessutom blev han belagd med munkavle av partikamraten finansminister Anders Borg. Vad detta betyder, egentligen, borde envar som går till valurnorna fråga sig.

Tunnel

Tunnelseende

Trängselskatte- och Västlänksagnostikerna har ingen mångmiljonbudget för att informera om Västlänkens egentliga kostnader eller dess potentiella inverkan på framtiden. Vi får förlita oss på våra ”amatörmässiga” undersökningar av vad som finns att tillgå i de offentliga arkiven. Vi kan också drista oss till att kåsera om en framtid med Västlänken. Ett youtubeklipp som visar en blooper med Vägvalets partiledare Theo Papaioannou. I bakgrunden några mindre lyckligt lottade medborgare som håller till i en rhododendron. Detta klipp inspirerade mig till följande kåseri:

En framtid med Västlänken och Göteborgsandan

Det är egentligen inte Vägvalets partiledare som syns i filmen, utan hans ofödde son, Theo Papaioannou Jr. Theo Jr har blivit ombedd att göra ett retrospektiv på valrörelsen 2014. I bakgrunden syns några pensionerade hipsters som under sin yrkesverksamma tid jobbat kreativt på caféer i den förtätade staden Göteborg. Tyvärr hade de ingen reell inkomst och har därmed endast folkpension i bitcoins.

Göteborgs kommuns sista vansinnesprojektet under Göteborgsandan var ett kommunalt venturebolag som investerade hela stadens pensionsfond i ett bolag som representerade ett ”framtidsinriktad kreativ och förtätat entreprenörskap” och som byggde på en framtid med den webbaserade valutan ”bitcoin”. Tyvärr försvann alla förutsättningarna för kreativitet i kölvattnet av att fastighetsbubblan sprack 2016. Dessutom gick Kommuninvest AB i en 500-miljarders konkurs och samlingsregeringen bestående av (m) och (s) efter hårda interna förhandlingar vägrade att åter igen betala bankernas och kreditbolagens ohämmade utlåning på bl.a. fastighetsmarknaden. Eftersom enfrågepartiet miljöpartiet inte heller fick igenom medborgarlön och någon annan ville inte betala (mer) stod den kreativa klassen utan reell pension.

Kvar av Hagaparken finns denna rhododendronbuske, ett minne av svunnen tid, bland outhyrda kreativa arbetsplatser i Nya Haga. Bredvid rhododendronbusken finns en tillfällig nedgång till Hagastationen – som blev ändstation för Västlänken. Finansiering räckte inte längre innan man var tvungen att slå i bromsarna, Trafikverket lyfte ur delprojekt för att klara budgeten på 20 miljarder i 2009 års värde. Man lyckades alltså flytta säckstationen från Centralen till Haga. Nya Haga är delvis bebyggd av skyskrapor som ersatte trähusen i Haga. Kommunala bostadsbolaget Framtiden AB såldes, med de transfererade miljardskulderna från Västlänken, till ett riskkapitalbolag på Cayman Island för en (1) krona. I affären ingick dotterbolagen Västtrafik AB och Korsvägen Konsulting & Konstruxion AB.

Folkomröstningen 2014 engagerade 70% av befolkningen. 70% av dessa röstade NEJ. Moderaterna och Socialdemokraterna, som bildade ny majoritet i Göteborg, resonerade dock som att endast 49% röstat nej (70% av 70%), och drev Västlänksprojektet vidare in i framtidens irrande tunnlar. Att något var fel visade sig direkt efter att spaden satts i marken för Västlänken, eftersom staten räknade upp tunnelbygget med järnvägsindex, ett begrepp som de lokala politikerna stod handfallna inför. Kostnaderna började skena inför publik. Staten hänvisade till avtalet, där kommunen skulle stå för indexuppräkning och staten skulle ta kostnadsökning enligt statens regler. Regionen, som byggt plattformsförlängningar för en miljard 2013 ville inte veta av att betala indexuppräkning motsvarande 5% per år på detta fram till 2028. Göteborgs kommun satt med Svarte Petter.

Västtrafik AB fördes över till Framtiden AB efter att kostnaderna för de italienska spårvagnarna skenat bortom redlighet och kommunerna utanför Västra Götalandsregionen tröttnat på att minska vårdbudgeten till förmån för en okontrollerbar kostnads- och investeringsökning för kollektivtrafiken. Denna kostnadsökning hade initierats av en negativ spiral då politikerna använt ökade biljettpriser för kollektivtrafik som en hävstång för att kunna höja trängselskatten utan att volymen trafik (och därmed trängseln) minskade.

Avtalet om Västsvenska paketet föll sedermera i EU-domstolen, eftersom det var en konstruktion att kringgå öronmärkt skatt och/eller uttag av avgift för redan skattefinansierad väg. Det som fick vågskålen att rinna över var dels Sveriges försök att debitera EU-medborgare trängselskatt. Dels ansåg domstolen att det var tydligt att politikerna använde biljettprisökningar för kollektivtrafiken för att påverkat elasticiteten hos bilisterna och på så sätt skapat sig ett indirekt monopol över transporterna och därmed den fria rörligheten. Kvarvarande skulder i projektet föll på svenska staten. Staten fick sälja AB Vattenfall, med stor förlust på grund av felsatsningar inom naturgas och brunkol, till norska Statoil för att täcka skulderna. I affären ingick även Göteborg Energi som tidigare förts över till Vattenfall AB i ett försök att skyla över oegentligheter kring fiktiva markoptionsaffärer där bland annat Rosenlundsverket var involverat. Fiktiva markoptioner var en utveckling av avgifter för fiktiva parkering som införts som en lokal skattebas för fastighetsägare. Genom att förvärva fiktiva optioner skulle fastighetsägarna få ta del av den oberäkningsbara marknyttan i ett tidigare skede – utan realisering av fastigheterna – optionerna såldes och avsågs realiseras i bitcoins.

KKKAB blev resultatet av permutation av stiftelsen som ägde Gothia Towers, Svenska Mässan, Nya Ullevi och Nya Scandinavium. Permutationen tvingades fram av att stiftelsen saknade kapital att driva den dagliga verksamheten, i huvudsak på grund av att Västlänken tagit över 20 år att färdigställa. Byggnationen hade försenats både för att byggnation orsakat sättningar i sig, men också pga att grundvattnet sjunkit undan så mycket att pålningarna komprometterats. Att grundvattennivån sjönk berodde på att energiförsörjningen till de tusental pumpar som skulle hålla en jämn nivå, brutits av leverantören (Statoil) då Västlänksprojektet ej betalat fakturorna i ett desperat försök att klara likviditets- och kostnadsramar. Trafikverkets regionala direktör skyllde på Göteborgs stad, eftersom han beslutat att dessa kostnader inte ingick i projektet.

Göteborgs stad erbjöds räddningslån av Världsbanken mot att bröderna Koch skulle ta över både Sahlgrenska och VGR och att sjukvårdsbudgeten skulle minskas med 25%. Göteborgarna gjorde dock precis som islänningarna 2010, och röstade nej till paketet i en beslutande folkomröstning. Istället fördes Sahlgrenska och primärvården över till statlig regi. Även resten av sjuk- och primärvård i VGR följde med, efter en folkomröstning. Västra Götalandsregionen ombildades till ett kommunalförbund under parollen ”Det goda livet i Västsverige”.

Endast Liseberg är kvar i Göteborgs ägo – nu under kommunala Lisebergsnämnden. För att gjuta hopp och bringa lite glädje till den hårt sargade och snabbt minskande skara göteborgare utdelas gratis åkband till alla som är skrivna i staden. Halva parken är dock fortfarande i grusplan som sträcker sig från Stora Scenen till Gothia Hotell.

 

Annonser

~ av atrewe på 01 september 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: