Göteborg, en stad på dekis?

Efter en uppsjö av mutaffärer, kvittobedrägerier, märkliga mångmiljonsatsningar i ickefungerande arbetsmarknadsprojekt, mångmiljonfiffel i energibolaget, svarta båtplatser, beslut bakom lyckta dörrar, försök att stoppa den demokratiska processen, underfinansierade infrastruktursatsningar, havererad spårvagnsupphandling och sönderrostade italienska spårvagnar, attestering utan kontroll, bristfällig kunskap i franska, slöjdlärare som tystas av stadsledningen, dubbelbeskattning av kollektivtrafiken, etc, etc, så ställer sig nu politiker och politruker stig upp rakryggat och säger att mycket är gjort.

Den rödgröna trojkan, Pilhem (v), Andreasson (mp) och Hulthén (s), kliver ur sin tystnad och försvara sig själva i en debattartikel i G-p. Inga-Britt Ahlenius har i ett par artiklar i G-p, avpolletterat Göteborgs kommun som icke förmögen att själv ta sig ur det politiska träsk som stan är vilar på. Inget av innehållet i Inga-Britt Ahlenius artiklar är dock en nyhet för det rödgröna ledarskapet: alla fel som Inga-Britt pekar på har de upplysta rödgröna redan rättat till eller tillsatt utredningar för att rätta till. Till exempel har man tillsatt en utredning som skall skapa 7 underkoncerner till en överkoncern av Göteborgs ”mångfald” av bolag (ett nytt område för begreppet ”mångfald”-  troligtvis blir Theo Papaioannou (vv) anklagad för främlingsfientlighet när han vill rensa bland mångfalden). Göteborg har haft 175 workshops om sin värdegrund och 10000 medarbetare har deltagit. Man kan undra om alla 130 VD:ar och styrelser deltagit i dessa workshops och vilken genomsyrande  effekt ”slarvet” med champagnefrukost och negligerandet av små svarta kvitton har haft på värdegrundsarbetet.

Tillitens gränser

Vad den rödgröna trojkan inte bemöter är Inga-Britt Ahlenius kritik av hur politikerna bemöter den politiska ansvarskritiken. Det heter att politikerna ansvarar inför väljarna var fjärde år. Detta är inte sant, eftersom den politiska debatten handlar om vad som komma skall och inte en summering av politikernas resultat. Dessutom röstas det inte på någon individ, utan på parti, dvs representativ demokrati. Mygelpolitikerna sitter därför säkert så länge de politiska valberedningarna tycker att de skall vara kvar. Och de politiska valberedningarna jobbar utan insyn för väljaren.

Göteborgs stadsdirektör, Bengt Delang, skyndar till G-p’s pulpet och talar om allt som gjorts. Följande har gjorts enligt Delang: 2010 beslutades att en handlingsplan skulle tas fram för att gå till botten med mutkulturen. Handlingsplanen är framme, men har den sjösatts? Nja. En granskningsgrupp skulle göra stickprov för att se om det fanns fler misstänkta fall. Tydligen hittades inte, t.ex, det ivriga resandet till Cannes. Så behövde man skärpa den interna kontrollen? Det svarar inte Delang på. Visselblåsarfunktionen har implementerats, men på ett sådant sätt att alla blåsningar blir offentliga – tur att man i alla fall någon gång tar offentlighetsprincipen på allvar. Delang fortsätter med att konstatera att en oberoende granskningskommission, initierad av Vägvalets Theo Papaioannou och Tom Heyman, skulle studera göteborgsandans grogrund. Den levererades till kommunen den 13 juni i år, och har fortfarande ej behandlats i fullmäktige. Troligtvis för att göteborgsandan får svidande kritik:

”Det fanns och finns en institutionaliserad historiskt omhuldad Göteborgsanda, och en bild av denna anda, där gränsöverskridande samarbete, pragmatisk handlingskraft och synbara resultat står i centrum… Denna anda kom att dominera. Värden som professionell självständighet, insyn och opartiskhet hamnade delvis i skymundan. Även ett kraftfullt politiskt ledarskap vred uppmärksamheten åt annat håll.”

När Göteborgs stadsdirektör framhåller detta som ett lyckat agerande, visar det snarare hur långt Göteborg har att gå.

Staden har ju också ett ”institutionaliserat jävsförhållande” i sin stadsrevision. Inga-Britt Ahlenius väl underbyggda bredsidor mot denna institution avspisas av herrar Lars Bergsten, stadsrevisionen Göteborg och Sten Dahlvid, stadsrevisionen Malmö, båda i styrelsen för Starev, samarbetsorganisation för kommunala förtroendevalda revisorer. Enligt herrar Bergsten och Dahlvid ägnar sig Ahlenius åt svepande generaliseringar avseende Göteborg. Tydligen har inga oegentligheter hänt i Göteborg som skulle ha upptäckts någon som helst annan revision än den organiserad i Starev. Att herrar Bergsten och Dahlvid anser att Ahlenius hugger med svepande generaliseringar är föga förvånande, i annat fall hade de ju varit obsoleta. De kan ju börja med att läsa granskningskommissionens rapport – ”Tillitens gränser”.

På många håll förekommer det nu försök att distansera verkligheten från det faktum att Göteborg sjunker i dyn utan att man för den sakens skull satt spaden i backen för nästa mastodontmisslyckade projekt, det numera kommunala ansvaret Västlänken. G-p söker 1000 goda gärningar, på sociala media söker man hitta ickenegativa bilder av Göteborg och Peter Hjörne konstaterar att det blåser i Göteborg. Enligt Hjörne står inte ”debatten” i proportion till ”verkligheten”. Det är bekymmersamt när till och med liberalen Hjörne anser att verkligheten är skadlig för Göteborg och att den bör friseras så att bilden av ”Göteborg på dekis” inte blir synlig bortom ”skansarna”. Att jämföra Bertil Rignäs, Anna Johansson & co med våldtäktsmän, yxmördare och knarkförsäljare får stå för Peter Hjörne. Att förringa det bristfälliga ledarskapet och hylla den rödgröna trojkans handlingskraft får också stå för Peter Hjörne. Fakta får tala för sig själv.

Bilden som målas upp av Göteborg i media är sann, och det finns ingen annan bild att lyfta fram förrän verkligheten har kommit ikapp politiker och politruker som skor sig för egen vinning inom ramen för ”göteborgsandan”. Att måla upp en potemkinkuliss utan att ta itu med den obskyra verksamhet som pågår med epicentrum på Gustav Adolfs Torg, kommer efter hand att kosta mer än att genomlysa det som sker dolt bakom lyckta dörrar.

Transparensen måste komma inifrån, och som Inga-Britt Ahlenius säger, det kommer inte Göteborg att klara av själv – varje initiativ att göra saker bättre kommer att svärtas ner av den rådande mediokratins inkompetens och nepotism.

För övrigt anser jag att Sverige skall införa en författningsdomstol.

Annonser

~ av atrewe på 17 november 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: