Vägval för Göteborg – foliehatt eller status quo?

Det finns ett antal politiska figurer bland ”näringslivets vänner”, exv Johan Trouvé, Björn Siesjö och nu senast Fredrik Ganslandt, som eftersträvar status quo i samhällsdebatten. Folkinitiativ och nya politiska partier  är ett hot mot makten och ett hot mot det förutsägbara. Efterhand blir debatten, eller snarare megafonen, bland dessa personer blir allt mer kontradiktiv, kan man börja undra vad det är som driver dem – egentligen. De framställer världen som svart eller vit, kommer med svepande och hotande formuleringar om att snart är allt försent och anklagar de som ifrågasätter för att vara egoistiska trångsynat populister. De som går utanför normen är paranoida tokjävlar med foliehattar. Partier som emanerar ur sådana situationer är mot folket, är populistiska, antidemokratiska, möjligtvis rasistiska och har inget samhällsbyggande på agendan (dvs de är samhällsomstörtande – undrar vem som är paranoid).

Säg det parti som inte började som ett populistiskt enfrågeparti! Någon som kommer ihåg karikatyrerna av gittarspelande skäggiga miljöpartister med palestinaschalar i kölvattnet av folkomröstningen om kärnkraft 1980?

Vägvalet är ett nytt parti, det är sprunget ur ett folkinitiativ, drivs i princip ideelt, men det är inte obskyrt. Det finns information att få tag i, om man är intresserad av det. Är man inte intresserad av det, kan man naturligtvis säga att det inte finns information, för att förminska dess betydelse – är man då dessutom i publik ställning och ”representerar” en tung grupp, exv ”stora företag i Göteborg”, då är det helt tydligt ett maktspråk med en agenda som inte redovisats. Tyvärr för Trouvé ställer de tyngsta inte upp på hans korståg mot demokratin.

Bakgrunden till att Vägvalet kom till står i att finna i åtminstone två punkter:

  1. Modus operandi hos den representativa demokratin i Göteborg – dvs göteborgsandan med dolda uppgörelser som har en tradition som går tillbaks i tiden till stadens stolta välgörare – som genom donationer höll politiken i schack.
  2. Den faktiska händelsen som innebar att i princip alla politiska partier över ett sommaruppehåll bytte sida i en fråga om ett demokratiskt fenomen – ”kommunal medfinansiering”.

Hur kunde detta ske?

I Göteborg och Västra Götaland har staten inte investerat i infrastruktur av nationellt intresse på 20 år.

Anledningarna är två:

  1. Göran Johansson (s) och Göran Persson (s) har historiskt en polariserande kemisk struktur, dvs de stöts från varandra;
  2. sedan 1999 har (s) mot makt i VGR bjudit in (mp) i regeringställnig, (mp) har tvärvägrat alla infrastruktursatsningar i regionen som innehållit asfalt.

Dessa två punkter har bäddat för den konvulsiva debatt som nu förs om kommunal medfinansiering och folkomröstning. (s) vill ha asfalt till industrin, och skulle ha kunnat göra upp med andra partier i VGR, men då har (mp) hotat att bryta maktsamarbetet. Resultat: vi har en kärrväg mellan Göteborg och Stockholm genom västergötland, vi har ett enkelspå från skandinaviens största hamn, vi har två älvförbilndelser i Göteborg där vi skulle ha haft 5 eller 6 i jämförelse med andra städer i samma storlek, vi har singelspår till Oslo. Vi har sveriges sämsta järnväg mellan Göteborg och Borås. Samtidigt har AB Sverige byggt Sörmlandsbanan, Mälarbanan, Arlandabanan, Högakustenbanan, motorväg Uppsala – Gävle, motorväg Söderhamn – Iggesund, etc. För (s) går makt före pragmatik och representation, alla gånger.

Samtidigt vill den borgerliga regeringen trycka ut allt mer kostnader på kommunerna för att kunna ”minska skatten”, och uppfinner ”kommunal medfinansiering”. Alliansen i Göteborg är emot detta och hävdar att infrastruktur genom Sveriges största industriregion är av nationellt intresse. (s) vill ha folkomröstning. (mp) kontrar med att konstatera att Sverige inte är en industrination och Göteborg inte är en industristad.

Resultat: ett förslag orkestrerat av Kia Andreasson (mp) tas fram under 3 sommarmånader på trafikkontoret som ligger till grund för beslutet i november 2009 om ansökan om ”trängselsskatt” hos staten. Plötsligt viner partipsikan och Alliansen vänder, (s) glömmer sina vallöften – ty Anders Borg har i en bisats sagt att det finns andra regioner som önskar finansiering (exv. Östlänken i Östergötland som staten nu går in och helfinansierar med 30 miljarder utan kommunal medfinansiering – konstigt, va?).

Så nu har Göteborgs kommun infört kommunal medfinansiering som kostar skattebetalarna 25 miljarder, men som ger 14 miljarder till infrastrukturprojektet Västsvenska paketet med i huvudsak Västlänken som kostnadsdrivare. 11 miljarder bränns upp för kråkorna i finansiering av trängselskatteinfrastruktur, räntor på fiktivt lånade pengar – när staten lånar av staten, etc. Västlänken är ett tågtunnelbygge som utan tvivel kommer att slå Hallandsåstunneln i bristande underlag, kompetens, budget och tidsramar. Dessutom är hela projektet om och om igen kritiserat av både Riksrevisionen, avhoppare från trafikverket och trafikkontoret.

Vägvalet har mer än att välja ”asfalt” att göra. Det är en polarisering som är lika relevant som Västsvenska paketets beslutsunderlag. Det är ett val för att genomlysa den demokratiska processen i samhället och engagera folk i sitt liv. Demokratin dör den dagen den tas för givet.

Men det är klart, har man foliehatten så långt nerdragen över ansiktet så är väl det enda man ser reflektionen av de egna tindrande ögonen…

För övrig anser jag att Sverige skall införa en författningsdomstol

Annonser

~ av atrewe på 28 maj 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: