Ordmakare och skola

Staten, än mindre kommunerna, har aldrig förstått principen om negativa (eller positiva) självförstärkande loopar. Oförståndet är inneboende i bl.a. tidsbegränsande budget- och mandatperioder. När man fysiskt/organisatoriskt söndrar verkligheten ytterligare, som i Göteborgs politiska stadsdelsnämnder, lägger man till ytterligare negativ förstärkning – genom mindre överblick, motverkande och felaktiga mål samt bristande kommunikation. Eftersom det enda fungerande kommunala organisationsutvecklingsverktyget är osthyveln, rapporterar självklart den kamerala delen av processen tillbaks svarta eller nästan svarta siffror, och då är ju allt lugnt? eller?

En gång satt jag i ett möte med Sjuhärads tre, vid tillfället, mest prominenta politiker – de var från (m), (c) och (s). Det enda de var överens om var att ”allt” var politik. Eftersom de definierade sig själva som politiker, besatt de därmed också kunskap och erfarenhet av ”allt” som var värt att veta. En sådan självåterskapande syn på verkligheten visar vilket cirkelbevis våra ”folkvalda” lever i. (Denna anekdot pekade f.ö. Platon ut för 2400 år sedan i dialogen Politikos)

Som kontrast läste jag en amerikansk tegelsten i logistik en gång, den inledde med att konstatera att ”allt” är logistik. Grunden för fungerande logistik är kommunikation och informationstillgänglighet. Har man inte information, får man jobba med scenarier. Omsatt till verkligheten:
Det skall t.ex. inte ta 4 veckor för en grundskola att rapportera till en förälder att barnet i 5 klass skolkat och hängt på Nordstan i en månad. Det skall inte ta ett decennium för politiker att ”komma till insikt” att deras skolor har som mål att 75% i skolan skall blir ”godkända”. Om en grundskola har haft ny rektor varje år under 20 år, då är det en information som en verklighetsnärvarande människa med arbetsrättsligt ansvar för en verksamhet skall reagera på?

För att våra ordmånglare skall få en (något klinisk) inblick i hur verkligheten ser ut uppmanar jag dem att spela ”The Beer Game”. Det krävs 4 deltagare, gärna från samma parti, så att man har samma ”verklighetssyn” och inte kan skylla på ideologiska skillnader. Att köpa och sälja öl har väl inte med skolpolitik att göra, opponerar säkert någon. Då kan man byta ut bryggerikedjans benämningar mot exv. benämningar och instanser från en vikariepool. En sådan ”låtsasövning” torde de flesta ordmakare vara bekant med. Gör därefter en budget och försök utbilda en årskull elever till denna budget. Alternativt spela spelet enligt reglerna och samlas sedan för att ha en dialog (ej diskussion eller debatt) om vilka implikationer spelet har och vad den kommunala organisationen kan lära sig av detta.

Länk till ”The Beer Game

Alla lärare, rektorer och politiker läsa Peter Senge (Schools that Learn)

Peter Senge nominerar jag till Nobels ekonomipris och fredspris

För övrigt anser jag att Sverige snarast skall inrätta en författningsdomstol

Annonser

~ av atrewe på 02 november 2012.

Ett svar to “Ordmakare och skola”

  1. […] gällde min dotter i femte klass. I minst en månads tid drällde dottern utan att ansvariga på Karl-Johansskolan reagerade. Femteklassaren hängde med kompisar i Nordstan dag ut och in. Först när hon blivit […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: