Skolpolitik igen…

G-P har i söndags börjat granska Göteborgs skolor. Svidande kritik från Skolverk föranleder betygsättning av var skolinrättning. Mycket IG blir det.

Tyvärr är detta inget nytt. Det har pågått i 20 år, ända sedan skolan blev föremål för den kommunala osthyveln. I dagsläget är det upp till rådande lokala styre att följa upp skolans kvalitet. I Göteborg har detta delegerats till tidigare 20 SDN, numer 10 SDN, vilket renderat en suboptimering av guds nåde. Så länge ordmakarna ser skolan som en budgetpost och inte en investering med en horisont längre än en mandatperiod kommer kvalitetsdegenereringen och nedskärningarna i enfaldens tecken att fortsätta – det är inbyggt i systemet.

Vad som ej är inbyggt i systemet är kostnaderna som uppstår i kölvattnet av den styvmoderliga behandlingen av skolan – en elev som hamnar utanför lagens råmärken kostar samhället lika mycket som en lärare under dess livsgärning – men som sagt, det är någon annans budget.

AB Sverige skall konkurrera på en världsmarknad med ”smarta lösningar” och ”innovationer”, enligt politikernas våta dröm – då bör skolan skapa förutsättningar för detta, och inte ha som mål att endast 75% skall lära sig att läsa och räkna hjälpligt. Mot bakgrund av oförmågan att agera i frågan verkar (s) föra samma cyniska politik som Romney – inte för att skapa billig minimum-wage arbetskraft, utan för att tillse en återväxt av proletariatet bland väljarna och därmed säkra partiets egen maktposition.

En förutsättning för förändring är att det tas fram en gemensam plan för förändring och uppföljning av skolan, i första hand i Göteborg, men förmodligen också på regional eller nationell nivå – en plan som sträcker sig längre än till nästa budget/mandatperiod. Skolan behöver bli en inlärande organisation (lära och innovera i sina egna processer) och en utlärande organisation (pedagogisk, banbrytande – ej mängdlära!), inte bara en förvaringsplats för utbrända lärare och desillusionerade barn och ungdomar.

Jag har under 2005-2010 studerat skolorna i SDN Linné och Majorna ur ett föräldraperspektiv (Fjällskolan, Karl-Johanskolan och Sannaskolan). 2010 flyttade jag till Härryda, delvis pga Göteborgs kommuns oförmåga att prioritera skolan ur ett helhetsperspektiv – man hänvisade hela tiden till SDNs budget och kommunens interna fördelningspolitik (en elev i Bergsjön har 1,5 ggr budget jämfört en elev Majorna – oavsett går huvuddelen av pengarna till det kommunala fastighetsbolaget som sedan kan framhävas som framgångsrikt, alternativt pytsa över pengarna till någon mindre framgångsrik kusin i koncernen…).

Det fanns ljusglimtar i skolorna, men det var inte tack vare, utan snarare trots ordmånglarna i kommunen. Ljusglimtarna berodde i stor grad på altruistiska rektorer och lärare som jobbade 60 timmar i veckan för att inte skeppet skulle sjunka. Hade normala regler gällt arbetsmiljön för eleverna (och lärare), hade arbetsmiljöverket stängt ner skolorna för länge sedan.

För övrigt bör en fristående författningsdomstol inrättas omgående i Sverige

Annonser

~ av atrewe på 30 oktober 2012.

Ett svar to “Skolpolitik igen…”

  1. […] i skolan skall blir “godkända”. Om en grundskola har haft ny rektor varje år under 20 år, då är det en information som en verklighetsnärvarande människa med arbetsrättsligt ansvar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: