Grundskolan & gymnasiet – en kommunal reduktion. Sverige längst bak i klassen!

I dag hör vi att rektorer är de sämst betalda cheferna inom kommunen. SKL skall utreda. Det är inte så mycket att utreda, lärare har sämst betalt av alla akademiker – varför skall inte deras chefer ha sämst betalt av alla chefer? Må så vara att de ansvarar för halva kommunens budget och rikets framtid…

I skolan sätts de framtida värderingarna och normerna. Om vi har en skola som inte är second to none har Sverige i längden inte en reell chans globalt. Next stop Poland anno 1979. Drivkraften måste komma inifrån, och den daningen har skolan och dess ledare, som förebilder, ett stort ansvar för.

Den nationella politiken är den största möjliggöraren här, det krävs en tydlig strategi och långsiktig arbete (längre än en mandatperiod) att sätta (kommande) lärare och skolledare i förarsätet igen. Kunskap är viktigt, men utan att förmedla ett nyfiket, innovativt och entreprenöriellt förhållningssätt kommer Sverige inte långt. Vägen dit kan kantas av tillfälliga lärlingslösningar och turistindustri, men i slutänden möter vi 1,5 miljarder kineser och lika många indier.

För fyra dagar sedan hör man på nyheterna att Juholt vill ge kommunerna rätt att stoppa friskolor godtyckligt eftersom det råder ”Haschaparall”. Med det underkänner han aktiva föräldrar som vill ha bästa möjliga skola för sina barn. Frågan varför vi har en skola som ”är mer segregerad än i USA” besvaras ej, han ställer inte ens frågan. Fast egentligen ville han inte stoppa friskolorna. Eller hur var det? Börjar likna Cirkus Cain & Perry…

Samtidigt kritiseras skolorna för att de har låg kvalitet av skolmyndigheten. De ger inte eleverna den utbildning de har rätt till. Skolmyndigheten förväntar sig i tillägg att skolor med fler pojkar, invandrare och med elever med lågutbildade föräldrar presterar sämre.

Detta är naturligtvis ett resultat av osthyvelbesparingar i kommunerna, undermålig samordning av kvalitet och strategi på nationellt plan. Eftersom osthyveln svingats under lång tid utan övergripande analys, sjunker inte bara lärarlönerna relativt jämförbara professionell, även antagningskraven till lärarutbildningarna sjunker. Vilket på lång sikt är förödande för Sverige.

Fp vill införa lärlingprovanställningar som en lösning på att få skoltrötta ut i arbetslivet. Frågan är om man inte skjuter fel hund. Undrar om någon politiker har suttit med en dag på Karl Johanskolan i Göteborg. Jag blev skoltrött efter 1 timme!

Nåväl, lärlingplats är en utbildningsplats, provanställning är en anställningsform. Tror att det är viktigt att skilja på dessa, vilket inte nödvändigtvis innebär att de inte kan ske samtidigt. Anledningen är att lärlingplatsen är ett åtagande som arbetsgivaren tar (arbetsgivaren skall leverera utbildning), medan provanställningen innebär ett åtagande från den provanställde. Om arbetsgivaren säger upp provanställningen, vad händer då med lärlingplatsen? Om arbetsgivaren kräver arbetsinsats som inte ligger inom ramen för lärlingsutbildningen, vilken kvalitet blir det då på lärlingsutbildningen?

Lärling-gesäll-mästar – system har fungerat i många år, både i Sverige och på andra ställen. Ofta i kombination med en mer eller mindre organiserad utbildningsverksamhet. I Sverige försvann systemet, påhejat av facket och (s), i samband med det dogmatiska genomförandet av chefsideologin där alla skulle gå (likvärdigt=mediokert) gymnasium. Chefsideologen och den särskilde rådgivaren glömde bort kopplingen till verkligheten, ordnade praktik i skolverkstad och skolresor till DDR.

Sammanfattningsvis ligger grundskolans kvalitet till grund (man hör det på namnet) för både lärlingars, akademistudenters och Sveriges möjligheter att lyckas.

~ av atrewe på 15 november 2011.