Kvalitet är inte makt i vården

1995 var jag kallad till dermatologen med min son, då 1 år. Han hade ett hematom på näsan som sprack då och då, inget farligt, men blodigt. Det skulle växa bort, sades det, men de hade en laser som kunde ta bort på en gång. Tre läkare tittade, nickade och hummade. Vi fick remiss och lämnade sjukuset.

Remissdagen inställde vi oss. Delar av specialistkadern som hummat förra gången var där, och dessutom ytterligare 2 specialister. När det var dags att sätta sonen i lasernappaten utbrister en professor ”Han är ju bara 1 år!” Exklamationen var riktad åt mej. Jag undrade vad han menade, fick  exklamationen upprepad tillsammans med ”det går ju inte, han kommer inte sitta still! Vi skall skjuta laser mellan ögonen!”.

”Ja, ”, sa jag, ”det är ni som är experterna, och att han är ett år går att läsa ur journalen!” Hälften av specialisterna rusade ut ur salen, kvar var några molokna tekniker som förklarade att det inte blev något idag.

Jag kände mej illa till mods och tyckte att mottagandet var allt annat än professionellt, professorer till trots. Kontaktade därför klinikchefen doktor Siåså, som kallade sig affärsområdeschef, eller något liknande marknadsmässigt. Jag förklarade mina upplevelser samt att jag tagit ledigt en dag för ingreppet. För detta äskade jag ursäkt, samt ersättning för förlorad inkomst, resa och parkering. Till min förvåning beviljades detta utan invändning. Misstänkte man månne att undertecknad inte hade nöjt sig med en avvisning?

Med hänvisning till dermatologens närvaro i media, kan man konstatera att avvikelsehantering ej var uppfunnen i organisationen 1995. Det verkar den inte vara idag heller. Om Sahlgrenska hade varit allvarlig i sina eftersträvanden i kvalitetsuppfyllnad hade ett ledningssystem för detta införts för länge sedan. Det finns ISO-standarder för detta, och sedan 2005 har det funnits särskilda instruktioner och vägledningar för standardenas införande i vårdmiljö.

Nu kan man ju undra varför det inte finns ett kvalitetsledningssystem, det finns ju behov och potential. T.ex. har man länge inte fått eller kunnat använda internet som kommunikationsmedel inom vården, med hänvisning till osäkerhet (bland läkarna får man förmoda). Istället har journaler faxats mellan vårdställena. Gissa hur många gånger man faxar till fel nummer. Gissa vad det kostar att skriva ut, faxa och ta emot fax och arkivera. Gissa hur många möjliga avvikelsepunkter det finns på vägen. Eftersom det inte finns ett övergripande kvalitetsledningssystem som fångar detta, blir det just gissningar och kanske en och annan Lex Maria

Nu kan man ju inte införa kvalitetssystem om inte personalen är med på noterna. En viktig personalgrupp är läkarna. Nuförtiden drömmer sig läkarna tillbaks till en tid då den mest erfarne i professionen var chef – ty om man är bra läkare så kan man också leda och fördela arbetet i en verksamhet som omsätter (ivissa fall) miljarder, man kan budgetera, upphandla, fatta tekniska beslut, etc och samtidigt bibehålla och utveckla sig själv som den mest erfarne i professionen. Detta funkar naturligtvis inte i längden, åter till kärnverksamheten och låt andra professioner köra administrationen. När det visar sig att man endast får besluta i kärnverksamheten (vård) förstår man inte ens detta, utan skjuter budbäraren. Eller som Thomas Zilling debatterar i Sjukhusläkaren.se:

Läkarchefer utan beslutsrätt

I den upprättade beslutsordningen om 62 punkter beslutar sjukhuschefen själv i 25. Verksamhetsområdescheferna i 28. Annan chef i sex och slutligen återstår för läkarcheferna tre punkter; arbetsmiljö, miljö samt kvalitetssystem och ledningssystem enligt ISO 9001, ISO 14001 och ISO 27001.

Jag räknade många gånger för att förstå hur han fick de 6 punkterna till 3, även om det förekommer överlappningar. Kanske läser man inte så mycket matte på Karolinska. Summa summarum, det som läkarna skall ha beslutanderätt i är kärnverksamheten: upprättande och vidmakthålla ledningssystem för kvalitet (dvs hur man jobbar professionellt i processerna – vårdkedjan), miljö, arbetsmiljö samt IT-säkerhet. Thomas fortsätter:

I praktiken innebär detta att det enda läkarcheferna har rätt att besluta om är var blomman skall stå på mottagningen. Resterande beslut tillfaller sjukhuschef och verksamhetsområdeschefer.

Man får ju hoppas att det inte är en tulipanaros som de sätter på bordet. Thomas signerar debattartikeln med ”tillförordnad ordförande i sjukhusläkarföreningen”, dvs. han framför föreningens ståndpunkt i frågan. Genom att uttrycka sig på det viset visar han vilken ignorans och okunnighet det finns i kåren (utanför professionen, får man hoppas). Man vet inte vad de omnämnda standarderna syftar till och vilket ansvar som följer. Eller så bryr man sig inte, eftersom sakfrågan är ointressant. Läkarprofessionen har istället blivit ett maktskrå, där beslutanderätt är målet.

Sjukhusläkarna fortsätter att driva frågan om professionens chefskap. Ett chefskap som skall vara reellt, lagstadgat och kopplat till kunskap, kompetens och verksamhetens behov. Något som skall gagna våra patienter och inte bara några få feodalherrar.

Jag citerar ”kopplat till kunskap, kompetens och verksamhetens behov”. Jag håller med. Men vissa hierarkier inom sjukvården har narcissistiska och omnipotenta drag som leder till att varje litet  feodalområde skall uppfinna hjulet själva. Symptomatiskt är exempelvis att det finns olika journalsystem (som för det mesta har upphandlats eller uppfunnits av överläkaren) på varje klinik och att dessa ej är integrerade. När de folkvalda påbjuder integration blir det liv bland vasallerna. Makten försvinner.

För att komma till rätta med detta och för att kunna genomdriva impopulära beslut kopplas gärna konsulter in i bilden.

Konsulter, från latinets consultare,  att rådgiva. De folkvalda väljer att anlita externa professionella rådgivare, med kompetens inom processledning, för att genomföra förändring som effektiviserar och höjer kvaliteten i vårdprocessen. Impopulära bland vem? Bland småpåvarna och feodalherrarna, eftersom deras verksamhet/chefsskap skall genomlysas, deras maktfundament ifrågasätts. Därför har vi bland läkarkåren tunga individer och grupper som under fanan patientens gagn motverkar varje kvalitetsförbättring i det svenska vården som förskjuter maktstrukturerna.

Annonser

~ av atrewe på 10 november 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: