Fenomenet kvinna, vem definierar det?

Kvinnodagen närmar sig och jag får funderingar kring fenomenet kvinnodag. Är det möjligtvis så att resten av dagarna är mandagar? Jag har ansett mej jämlik i alla år,  jag kan inte dra mej till minnes ett enda tillfälle då jag har tänkt eller sagt att det är skillnad i män och kvinnors rättigheter, skyldigheter, nöjen eller åtbörder. Men har jag agerat därefter?

För mej har kvinna och man varit människor.  Nu har jag inte alltid varit medveten om vilka föreställningar som styrt världen i vilken jag har fångat mina egna föreställningar. Jag är vit man uppvuxen i en liberal halvsossig, akademisk och lite smålutheransk miljö. Jag har nog inte haft någon uppenbarelse av Karl-Bertil Jonssonkaraktär, även om jag har haft ett starkt rättspatos. Hur har mina mentala modeller kultiverats i den svenska myllan?

Paulus är en känd figur bland Schartauanerna i Bohuslän. Schartau förespråkade en luthersk ortodox ordning för vägen till frälsning. Den enskildes frälsning låg i hur väl man följde ordet. Och ordet löd (bl.a.) ”Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen. Icke heller skapades mannen för kvinna, utan kvinnan för mannen”. Det kommer mera: ”Ja, så som församlingen underordnar sig Kristus, så skola också hustrurna i allt underordna sig mannen”. Och om någon kvinna opponeraqde sig kunde MAN alltid dra till med ”ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.” Schartau fick förresten sin första prästtjänst genom att ”konservera änkan”, han var nummer tre på headhunterlistan, fick jobbet för att han var ogift…

Honoré de Balzac, den store poeten, är ärad för sina mastodontverk om den glada mänskligheten – att han har följande kvinnosyn brukar inte omnämnas i gymnasiets antologier (genus var inte en fråga över huvud taget): ”Kvinnan är en ägodel som man förvärvar genom kontrakt, hon är lösöre, ty innehav medför besittninsrätt. Kvinnan är kort och gott endast ett bihang till mannen”

Samtidigt med Balzac föregick ett skapande av idéer kring den socialistiska utopin – en utopi som kräved alla människors lika värde. Att inbegripa kvinnor i den fria världen var däremot svårsmält. En herre vid namn Pierre Leroux trädde ur Saint-Simon gruppen när de förespråkade kvinnlig rösträtt. Han ansåg att kvinnor endast hade 2/3 av männens kapacitet inom fysik, intellekt och moral. En kvinnas värde var sålunda 8/27  av en mans, skulle därför inte ha rösträtt utan vara fortsatt beroende av mannen.

Sigmund Freud hade också en kärvänlig syn på kvinnan: han definierade kvinnan som en stympad man och kallade henne för hysterika. Om hon tog vara på sig själv, gjorde hon avsteg från sin ”kvinnlighet” och därmed klassad som manhaftig och plusjordad.

1976 upphörde ett av Sveriges mörkaste projekt – tvångssteriliseringen. 1921 framlades en motion i riksdagen, underskriven av Arvid Lindman (högern) och Hjalmar Branting (s) för inrättandet av Sveriges Rasbiologiska Institut i Uppsala. Vid den tiden hade kvinnor för första gången fått rösträtt till riksdagen, gifta kvinnor hade dessutom blivit myndiga! – fem kvinnor hade tagit sig in. Riksdagen antog motionen utan omröstning. När motionen behandlades övervägdes även avlivnig av utvecklingsstörda barn. Problemet var att det fanns föräldrar som tyckte om dem.
Institutet var i gång till 1958 då det inordnades under Uppsala Universitets Instutition för medicinsk genetik.

”Endast genom dylika, på lång sikt drifna forskningar kunna de djupare liggande orsakerna till brottslighet, vanart, alkoholism, sinnessjukdom och annan undermålighet bringas i dagen och en fast teoretisk grundvalläggas för en extakt rashygien och rationell befolkningspolitik” (Nordisk Familjebok, 1925)

1933 beordrade Hitler tvångssterilisering av utvecklingsstörda. 1935 antogs den första lagen om tvångssterilisering på (national)socioekonomiska grunder i Sverige enhälligt. Under de 40 kommnde åren, fram till 1976, tvångssteriliserades 63000 människor av Svenska staten. 93% var kvinnor.

Efter en debatt under mitten av 90-talet ersattes år 2003 c:a 1600 då levande tvångssteriliserade av staten. Alla efterlevande saknades.

Nu sitter jag här, 90 år efter att kvinnan fick laglig rätt att inte bli behandlad som ett hjon, 30 år efter att staten avskaffade sin lagliga rätt att sterilisera ”lösaktiga fruntimmer” och undrar om detta har påverkat mina mentala modeller och handlande. Ja, vad tror ni? Läs Simone de Beauvoir.

Förkasta icke din mors undervisning, ty sådant är en skön krans för ditt huvud.

Annonser

~ av atrewe på 07 mars 2009.

4 svar to “Fenomenet kvinna, vem definierar det?”

  1. Tyvärr har Freud efterföljare i dagens företagssverige. Meningen ”Om hon tog vara på sig själv, gjorde hon avsteg från sin “kvinnlighet” och därmed klassad som manhaftig och plusjordad.” påminde mig om den här artikeln igår på e24:
    http://www.e24.se/kvinna/karriar

  2. Det var inte bara UTVECKLINGSSTÖRDA som tvångssteriliserades, det var s.k dem fattiga människor som drabbades, de som hade s.k ”orena” gener. Man drog nytta av folk som inte hade gått i skola och som inte visste vad tvångssterilisering innebar förens efter operationen. Detta måste UPPMÄRKSAMMAS! SKAMLIGT FÖR HELA SVENSKA SAMHÄLLET! DEMOKRATI? SNARARE EXTREM SMYGDIKTATUR!

  3. […] införde lag på tvångssterilisering av sinneslöa som upphävdes först 1976. Tydligen var det något som gick snett när man definierade sinneslö, ty Jimmie föddes 1979 […]

  4. Reblogged this on Trewe’s Blog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: