Gå i tåg, eller…

Häromdagen damp Ordfronts lillamagasin ner i brevlådan. För att finansiera porto har man valt att ta med fri(märks)passagerare i form av unsolicited commercial ads. Ett sådant var tidskiften Språk – ingenstans på den glättiga broschyren fanns en adress, webadress, telefonnummer eller e-mail. Jag har tappat bort svarskortet – och när jag googlade på språk fick jag ingen träff. Jag provade med tidskriften språk – ingen träff. Så jag tror inte att den finns… enligt deviset ”det som inte syns, det finns inte”. Ejenklien.

Språk får mej att tänka på en nattlig diskussion som föregick hos en god vän för ett tag sedan. Ordet som diskuterades var ”Vetenskap”. Min gode vän – som fö är utbildad psykolog – hävdade att vetenskap är religion. Hans mor – som fö doktorerat i semantik på tyska – ansåg att vetenskap är oklanderlig kunskap. Jag tenderade att inledningsvis hålla med min vän – eftersom jag anser att vetenskapen inte är god i sig – utan det är användandet som definierar det goda. Dessutom anser jag att det finns alldeles för många fundamentalister inom det vetenskapliga skrået som anser sin vetenskapliga metod vara den enda giltiga och allena rådande. Detta bäddade för en inledningsvis livfull debatt. Det blev det.

Någon stans kom det till en öppning – positionerna hade under lång tid varit nedslagna som impregnerade telefonstolpar i suglera. När ordets egenskaper och innebörder  i en vidare mening – inte bara den egendefinierade betydelse – började skrutineras av oss kombattanter – kunde vi se vad den andre såg – i alla fall lite grand – om vi kisade med god vilja. Min vän ansåg att vetenskap var en dogm. Min väns mor ansåg att vetenskap var något större gott. Och båda har ju rätt. Å ena sidan speglades hur vetenskapen använts för att tjäna någons underliggande syfte. Å andra sidan speglades att vetenskapen – kunskapen i sig – inte hade uppsåt, utan bara existerade per se. Men det är stor skillnad på modell och metod, på substantiv och verb, på subjekt och predikat och objekt. Kan det ena existera utan det andra? Vem definierar vetenskapens grunder? Existerar den a priori? Hur kunde den då definieras? ”Jag tänker, alltså är jag” – Descartes konstaterade som lade grunden till den rationella vetenskapens grundaxiom – tanken skild från kroppen. Denna dualism reducerar tanken till ett subjekt som oberoende studerar omgivningen, objektet, inklusive kroppen. För mej förefaller det synnerligen osannolikt att Descartes inte skulle ha varit påverkad av, låt oss säga, den medeltida dogmatiska omgivning han levde i.

Och så…

En tanke som inte är betänkt är som ett objekt utan subjekt och kan ställas lika med att vara vid medvetande utan att vara medveten.

God natt

Annonser

~ av atrewe på 02 mars 2009.

2 svar to “Gå i tåg, eller…”

  1. En tidning som inte hittas med Google är kanske också ett objekt utan subjekt. För att travestera tanken som inte är betänkt, ovan. Nu finns vi som tur är där, och på andra platser. Men vi heter Språktidningen och då fungerar det just nu tyvärr inte att googla på Språk. Kolla http://www.språktidningen.se. Vi vill gärna hitta flera subjektiva läsare.

  2. Det var ju trevligt! Som sagt, kunden har alltid rätt – och ett eget språk. Och det funkade att googla på Språk – fick dock ingen träff på tidningen Språk – så vad det var som inte funkade, är väl som allt annat, subjektivt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: