Prokrastineringar

I dag hade jag bestämt mej för att jobba – åka ner till Kungsbacka och projektera lite. Vilket jagt tror att jag fortfarande kommer att göra – kanske kommer jag till och med vara mer effektiv när jag inte har hela dagen på mej. Just nu sitter jag och uppgraderar min arbetsdator – Office 2007 skall in. Det visade sig att den krävde hiskeliga mängder disk (why am I not surprised… man kan ju få MS för mindre, no offence). Så jag rotar fram en gammal 250 GB extern hårddisk för att få undan familjefoton från min arbets dator (jag tror att det bara är jag i hela världen som har familjefoton på arbetsdatorn – och nu har jag avslöjat mej – IRS kommer att jaga mej, sköntaxera värdet på att ha familjefoton på arbetsdatorn – paranoid? vem? Jag?!). Kopiera bilderna (kanske 15 GB) tar bortemot en timme.

(Hör med ett öra att Vasaloppen var stängt för kvinnor fram till 1981 – återkommer till detta fenomen en annan gång)

Många bisatser blev det – utan bin, ingen honung. Så frågan för dagen är – prokrastinerar jag för att jag inte gör som jag tänkt – eller anpassar jag mej på ett klanderfritt sätt till verkligheten.

Vad är verkligheten? Är det något som går att definiera – vem gör det i så fall? Någon professor på en filosofisk institution? Marknadens osynliga arm? Påven? America Vera Zavala? Göran ”Så här är det:” Persson? Mamma? – Jag tror att svaret är ”ja”. Jag är övertygad om att svaret är ja. Verkligheten definieras av varje individ. Konsten uppstår i betraktarens ögon. Verkligeheten uppstår i avnämarens ögon. Tyvärr glömde jag mej själv i listan. Jag lägger genast till denna för mej betydelsfulla människa.

Nu är betraktelsen i mina ögon – vad händer sen? Kan jag skilja mej från det jag betraktar? Kan jag undlåta att värdera det jag ser? I någon situation? Ponera vilken situation som helst – finns det någon möjlighet att du kan ställa dej neutral och utan uppfattning, medvetet eller omedvetet? Jag klarar inte det – jag kan möjligtvis fånga upp att jag känner något eller att jag vill gå åt det ena eller andra hållet – eller stå stilla. Något driver mej att känna och agera. Tex mina egna förstpelser och  innebörder av fenomenet ”Göran Persson”. Automatik eller inte, medvetet eller inte. Hjärnan filtrerar betraktelsen – genom erfarenhetens nät (vad nu det är). Ibland mesh 80, ibland utan diskriminering – och vad styr hjärnans filter? Varje fråga renderar tre nya – jag stannar här.

Så vad är klanderfritt? Vem har rätt att klandra? Och vem skall klandras? För vad? Vad betyder det att klandras? Hjärnan är väl inblandad där också. Fullt surr. ”Nu sitter du här och bloggar istället för att åka till jobbet på en söndag”. Vem fan slänger in den tanken i min hjärna – det är ju helt fantastiskt! Hjärnan avslöjad – den har andra värderingar än vad mina grundläggande fundament har, den klampar in och stör min integritet. Fuck you, brain! (Publiken undrar stilla: vem säger/tänker/skriver: ”Fuck you, brain!”) Ja, det kan vi tänka på. Kanske har kungen mer rätt än många anar när han talar om sej själv(a) i första och tredje person plural. Allmogen har blivit reducerad till singulära enheter. Med påföljande interna uppgörelser…

Så, kära hjärna, det är jag som definierar verkligheten – och klanderfritt – nu när jag kom på dej.

Om du tror att du är vad tänker – tänk vackra tankar!

Annonser

~ av atrewe på 01 mars 2009.

2 svar to “Prokrastineringar”

  1. Du kommer att bli en bra bloggare!!! *heja heja*

  2. Bara ytterligare en blogg om… hjärna, tanke, existens, arbete, krav… jojo, som man säger. Härligt att se! Hjärtligt välkommen till bloggsofären, kram Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: