Hittade inte talet på nätet (på svenska) så jag bemödade mig med att skriva ner det. Hertha är civilkurage förkroppsligad, here goes:

”Eders majestät, eders kungliga högheter, mina damer och herrar, kära vänner.

Bågen från ett barn som vallar kor i dalen hit till Stadshuset i Stockholm är bisarr. Som så ofta står jag bredvid mig själv. Min mor ville inte att jag skulle gå på gymnasiet i staden. Hon ville att jag skulle bli sömmerska, för i staden skulle jag bli förstörd. Och jag blev förstörd, ty jag började läsa böcker.

Byn framstod alltmer som en kista där man föds, gifter sig och dör. Alla i byn levde i en gammal tid, de föddes gamla. Man måste lämna byn om man vill bli ung, tänkte jag. I byn kröp alla för staten – men man kontrollerade varandra och sig själva intill självutplåning. Feghet och kontroll var allestädes närvarande i staden. Privat feghet intill självutplåning, statlig kontroll intill individens sammanbrott. Det är kanske så diktaturens dagar kan sammanfattats.

I staden hittade jag lyckligtvis vänner, en handfull unga författare i ”Aktionsgruppen Banal”. Utan dem hade jag inte läst några böcker, ej heller skrivit några. Än viktigigare: vännerna var livsnödvändiga för att uthärda repressalierna. Jag tänker idag på dessa vänner, även på dem på kyrkogården som Securitate har på sitt samvete. Jag har sett många människor gå sönder. Jag var nära att gå sönder. Strax innan kunde jag lämna Rumänien. Då hade jag stor tur, oförtjänt tur, för tur kan man inte förtjäna. Och turen kan man tyvärr inte dela.

Nu när jag står här i Stockholm, bredvid mig själv, har jag stor tur igen. Nobelpriset bidrar till att repressionens krossande av människor finns kvar i minnet hos dem som upplevt den och återkallas hos dem som gudskelov inte upplevt den. För än i dag finns det diktaturer av alla kulörer. Många finns sedan länge och skrämmer oss på nytt, som den i Iran. Andra, som Ryssland och Kina, liberaliserar ekonomin under civil täckmantel, medan de mänskliga rättigheterna präglas av stalinism och maoism. Och Östeuropas halvdemokratier har sedan 1989 tagit av och på sina civila täckmantlar så ofta att de nästa är i trasor.

Litteraturen kan inte ändra på detta, men den kan genom språket uppfinna en sanning som visar vad som än händer i och runt oss när värdena spårar ur. Litteraturen talar enskilt med alla människor och stannar kvar i huvudet. Inget talar så intensivt med oss som en bok. Och den förväntar sig inget, utom att vi tänker och känner.

Jag tackar den Svenska Akademin och Nobelstiftelsen. Stort tack.”

Hertha Müller

I dag kan man läsa i tidningarna att EU rekommenderar Italien att ta ner sina krucifix från skolväggarna, ”ty dessa kan väcka anstöt hos icke-kristna”. Detta fick hela det politiska etablissemanget i Italien att ena sig på en front, från vänster till höger - vilket inte har hänt sedan 47 fKr. Rör inte våra kors – om de än representerar religion så handlar det mera om tradition!

Funderar på när Bryssel kommer att kräva Sverige, Danmark, England, Skotland och Finland att hala sina flaggor för att de väcker anstöt hos icke-kristna, eller förvägra Turkiet inträde med mindre än att de byter flagga för att den kan väcka anstöt hos icke-muslimer. Mercy

Thoughts about the brain’s entropy:

The question is, who is thinking your thoughts? You or your brain?

The brain is a parasite, preoccupied with using your energy filling itself with thoughts making you thinking even more…

Have you ever heard ”your” thoughts before?

Exercise discretion as to what your brain is thinking – thoughts tend to emanate in the eyes of the beholder

I Sverige anser statsmakten att det strider mot medborgarens personliga integritet att förse Räddningstjänstens brandbilar med kameror för att identifiera stenkastande juveniler.

I Sverige anser statsmakterna att det strider mot medborarens personliga integritet att ha kameror som övervakar vildsvinsåtlar och mårdhundfällor i skogen.

I Sverige anser statsmakten att de har rätt att läsa, avlyssna och kopiera alla medborgarnas e-mail, sms och digitala telefonsamtal – inklusive videokonferenser.

I Sverige har vi en statsfinansierad, -legaliserad och -verkställd facistoid dubbelmoralisk statsterrorism som vida översiger KGBs, Stasis och Securitates

Kulturnatta på gång i Göteborg – dags att resa hem från arbete i poetiskt sällskap:

Etter ein rangel

I morgon vil eg byrja på eit nytt og betre liv,
trur eg.
Eg skal aldri gå på fylla meir og skjera folk med kniv,
trur eg.
Eg skal aldri skråla visar meir i laddevinsrus,
men synge åndelege sanger i Zions bedehus,
trur eg.

Alle kvinnfolk som eg møtar skal eg sky som bare fan,
trur eg.
Og gå vyrdeleg forbi dei som ein nybakt kappelan,
trur eg.
Eg skal sitte som ein munk i ein misjonskone-ring,
og drikka kaffe medan drøset går um andelege ting,
trur eg.

Det skal ingen meir få sjå meg når det lir til høgste natt,
trur eg,
koma ruslande på heimveg utan stivety og hatt,
trur eg.
Eg skal legga meg når grisen går til kvile i sitt bol,
og stå opp når hanen flakser og gjel i morgonsol,
trur eg.

Ja, i morgon skal eg byrja på den gode veg som sagt,
trur eg.
Taka striden upp mot kjøtet og den heile develsmakt,
trur eg.
Men i dag lyt det få vera, for eg er so spøkje tyrst
at eg må ha eit ølkrus til å leska meg på fyrst,
trur eg

Jakob Sande

Thank God It’s Friday!

…under lupp?

Under de senaste dagarna har P1 lyft fram påstådda oegentligheter i interna utredningar hos Polisen i Göteborg. En omhändertagen person dog i en piket under ett omhändertagande. När rättsläkarutlåtande kom utredaren till handa, fem månader efter dödsfallet, valde han att avvakta 6 månader innan förhör inleddes. Utredningen lades ner utan att ens alla inblandade poliser förhörts, trots att rättsprotokollet sa att de skador som den omhändertagna personen fått i piketen var orsak till hans död.

Min gamle konsult Dennis Töllborg har vid flertalet tillfällen påpekat att det är olämpligt att poliser som arbetar på samma plats utreder varandra. Han hänvisar till att det inte är roligt att möta kollegor på jobbet som man har utrett och lyft fram graverande bevis. Förslaget är att det är en separat organisation som skall genomföra utredningar av detta slag – och att denna organisation är fysiskt frånskild den utredda organisationen. Detta avfärdas av polisens egna organisationsutredningar (P1).

Nu visar det sig att utredaren med svart spritpenna strukit över vissa graverande uttalande av rättsläkaren i det material som släppts till allmänheten – tex att den omhändertagne personen var blåslagen av batong över hela kroppen och att ögonloberna var fulla av blod för att blodet inte kunde komma tillbaks till bröstkorgen för att venerna var blockerade pga det tryck och yttre våld som den omhändertagna personen utsatts för av poliserna i piketen. Däremot fanns ovidkommande information kvar, som exv. förträngningar i artärer. I eftermatematikens kranka blekhet skulle detta kunna tolkas som att utredare insinuerar att den omhändertagna personen avled av andra orsaker.

Under många år hade vi i Sverige ett Riksrevisionsverk vars ledning tillsattes av regeringen. Detta var helt i sin ordning enlig sossarna (det var de som regerade för det mesta) för i Sverige finns ingen korruption och inga oegentligheter bland de folkvalda. Det funkade ända tills att Riksrevisionsverket var kritisk till hur regeringen skötte sina affärer. Då fick inte ledningen förlängt förtroende – av just det – regeringens representant, vår kapable finansminister med 1:a i mattebetyg, under vars beskyddande vingar verket svarade. Är det någon som kommer ihåg praktkullerbytterna av Boring Holm i samband med att Inga-Britt Ahlenius, dåvarande GD på dåvarande RRV inte fick förlängt förtroende (mot gällande praxis)? ”Vi har en överenskommelse…”, yeah, right! Det tog fem år innan Madam fick nytt jobb… på FN. Två år tidigare hade man lagt ner RRV och skapat den i grundlagen garanterat oberoende Riksrevisionen.

Det här med att myndigheter utreder sig själv är ett ganska märkligt fenomen. Om det skulle föras över på en medborgare skulle det kunna innebära att min bror utredde om jag har betalat tillräkligt mycket skatt och att min mor utredde om jag sköter mitt hushåll på ett adekvat sätt. Nu är det ju inte enbart polisen i Sverige som utreder sig själv. Sverige har inte någon författningsdomstol – vi har ett utskott sammansatt av – just det – rikstagsledamöter – som – just det – är politiker och som nästa dag träffar den utredde i riksdagens matsal.  

När man betänker hur våra riksdagsledamöter agerar i andra sammanhang – så handlar allt om politik – den sk FRA-lagen bygger på en utredning av bl.a. IPRED-mannen Thomas Bodström och lagen röstades sedan igenom efter vissa konvulsioner av borgarna. Ett politiskt blocksamarbete, alltså. Än mer aktuellt är ”Vad är pucket?” frågan: dåvarande regering gör bort sig med musik – vilket leder till att man under fem hemligstämplar all kommunikation som kan bringa klarhet i frågan (tsunamibanden) och pekar man finger åt utrikesministerns särskilde rådgivare. Sedan byter vi regering – den särskilde rådgivaren sätts på undantag av den nye utrikesministern – och sedan föreslår den nya regeringen att det under fem år hemligstämplade materialet skall hemligstämplas i 70 år! Och dessutom vill man ha igenom en grundlagsändring som undantar backupband på datatrafik från offentligheten. Men att FRA skall ’signalspana’ på medborgarna är helt ok.

I andra länder har man som sagt en konstitutionsdomstol som kan gå in och avväpna korrumperade politiker eller säkra skattebetalarnas rättigheter. I Tyskland kan konstitutionsdomstolen påbjuda en myndighet att upphöra existera om det är inkapabel att bedriva den verksamhet som den är satt att göra, i USA kan domstolen upphäva lagar som går mot konstitutionen, i Italien likaså – en premiärminister kan inte driva igenom ’diplomatisk immunitet’ för sig själv – medan i den svenska ankdammen kan den kollegiala kultur som råder inom politiken fortsätta att tillåta att politiker klipper och klistrar med kvitton. Och polisen fortsätter att reda ut sina egna kamrater.

För någon helg sedan blev jag inbjuden till en båttur av en vän. Han hade läst en bok av Oriah Mountain Dreamer som heter The Invitation och som bygger på en dikt med samma namn och av samma författare. Oriah skrev den en natt efter att ha deltagit i ”det gamla vanliga” surret på ett mingelparty – waste of time…

Inbjudan till ett möte

Jag bryr mig inte om hur du tjänar ditt uppehälle. Jag vill veta vad du längtar efter och om du vågar drömma om att nå din längtans mål.
  Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du vågar göra dig löjlig för kärleks skull, för dina drömmar, för att känna att du lever.
  Jag bryr mig inte om vilka planeter som står i konjunktion med din måne. Jag vill veta om du har nått djupet av din sorg, om du har låtit dig öppnas av livets svek eller blivit knuten och sluten av rädsla för mer smärta. Jag vill veta om du kan sitta hos smärtan, min eller din, utan att försöka dölja den eller förminska den eller bota den.
  Jag vill veta om du kan vara i glädjen, min eller din, om du kan dansa ohämmat och låta extasen fylla dig ut i tå- och fingerspetsarna utan att förmana oss att ta det varligt, att vara realistiska, att minnas våra mänskliga begränsningar.
  Jag bryr mig inte om ifall den historia du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot dig själv; om du kan vara trolös och därför tillförlitlig.
  Jag vill veta om du kan se skönhet även när den inte är vacker, varje dag, och om du kan ösa ditt liv ur dess närvaro.
  Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå stå vid stranden av sjön och ropa ”JA” till den silvriga fullmånen.
  Jag bryr mig inte om var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och sliten in i märgen, och göra det som behövs göras för barnen.
  Jag bryr mig inte om vem du känner och hur det kommer sig att du är här. Jag vill veta om du tänker stå med mig i eldens mitt och inte vika undan.
  Jag bryr mig inte om var eller vad eller med vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig uppe, inifrån, när allt brister.
  Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen trivs med ditt sällskap i de tomma stunderna.

—-

What can I say. I like!

Nalle Puhs svenska tunga och heffaklumpens namngivare gav ut en diktsamling om kärlek vid 97 års ålder. I denna lilla skrift finns mycket värme samlat i litet format – jag bjuder på ett litet smakprov ur Vad är kärlek

Lär dig lyssna på
stillheten
i den tidiga morgonens
ljus.

Kanske hör du
en enda ton
som vidgas och fyller
ditt hus.

Det har hänt
att tonen
föder en dikt
som kommer till dig
likt en gäst.

Tag emot dikten
med tacksamhet.
Då blir livet
en fest.

Skulle du fråga
efter slutat gästspel,
när ridån gått ned
och scenen stod tom.

Skulle du fråga:
Vad handlade det om?
Svarade jag tveklöst:
Bara ett enda,

lyckan att få vara
och tycka om.

Brita af Geijerstam

The trick is in what one emphasizes. We either make ourselves miserable, or we make ourselves happy. The amount of work is the same.

Carlos Castanedas

Så här lagom till ALL FOOLS’ DAY kan man ju konstatera att den socialdemokratiska fåfängan och narcissismen överträffar sig själv. Man kan ju undra – sossarna som kritiserar ”kapitalet” för att svina och profitera – som har särskilda chefsideologer för att kontrollera massans tankar och företeelser – som ända sedan Sölve Conradssons  och Sigvard Marjasins dagar (och säkert tidigare än så) har blivit avslöjade för urbota korkade och uppenbarligen medvetna oegentligeheter – lär dom sig aldrig?

Men kulturen frodas, bakom lyckta dörrar och med kollektiva motiv. Anekdotisk evidens: 1987 blev jag kollektivansluten till SAP via Metall. För att jag över huvud taget skulle få ett jobb på Volvo Lastvagnar var jag tvungen att skriva på medlemskap – arbetsgivarens företrädare lämnade lokalen när 38 av 40 hade skrivit på. Anställningskontraktet hade lämnats över till den facklige representanten. Inget fack, inget jobb. Så jag skrev på och gick med i (m). Vår facklige representant var borta 8 veckor om året, med full lön från Lastvagnar, på olika kursgårdar – återkom mer och mer rödögd. Lingatan var bäst, där fick man mest sprit – och kurserna? De var nog också bra… ”Cheferna och högern bara svinar, så varför inte vi?” var resonemanget – skrattsalva från hirden på golvet. Som 21-åring påverkade detta mej dubbelt – SAP, som hävdar vara den lille mannens beskyddare beter sej lika svinigt som de hävdar att att högern och dess lakejer gör – dessutom gör de det på den lille mannes (läs min) bekostnad – som jag dessutom inte har fått välja om jag vill vara med om att stödja. Hur hävdas att den stora massans goda tas tillvara genom fackliga spritfester i skärgården?

För fem år sedan skakades LO av en lägenhetsskandal – Styrelsen för Anna Visborgs Stiftelse, vars syfte är att förmedla lägenheter till behövande, vräkte behövande och upplät lägenheter till LO-pampar. En känd LO-ordförande sa då att det inte inte behövs någon oberoende utredning, eftersom beteendet speglar en gammal kultur inom facket och att den inte längre förekommer i någon stor omfattning. Basta.

Det senaste politikermästerskapet i undanflykter avser bonusar. Oppositionen ansåg, helt i linje med chefsideologens propaganda, att bonusar, det är högerns sätt att kränka den arbetande människan till det yttersta i tider av kris och oro. ”Girigbukarna skor sej medan de små människorna får gå från hus och hem.” Retoriken är underbart självåterskapande och sätter ”kollektivet” i offerhörnet – ty mot girigbukarna biter inget annat än klasskamp. Upp bakom fanorna, nu jävlar… Mången förvånade, och kanske lika många förskräckta, miner uppenbarade sig nog verklighetens kranka blekhet  några dagar senare visade att vissa girigbukar hade fått amen av proletäriatets förespråkare – kreti och pleti hade blivit kredit och debit, så att säga.  I bland kredit- och debitnotorna uppenbarar sig känd LO-ordförande - tillika styrelseledamot i ett känt pensionsförvaltningsbolag, tillika styrelseledamot i ytterligare 23 styrelser – och försöker förklara för allmogen att styrelsen för pensionsförvaltningsinstitutet inte förstod hur VD:s pension hade utformats för att den var så svårtolkad, eller inte hade redovisats i styrlesen, eller… hur det nu var… Någon oberoende utredning behövs dock inte, ty spegeln är suddig.

Min förvaltade pension har förövrigt halverats under given tid…

“You can fool some of the people all the time, and those are the ones you want to concentrate on.” George W. Bush, Washington D.C., mars 2001