Allvar är hälsa

God kväll

På vägen hem från Karlskrona idag lyssnade jag på ett program på P1 – tror det var OBS – där författaren Henrik Nilsson berättar om en gång när han var 11 år. På en cykelbana utanför Malmö blir han plötsligt en vinternatt medveten om oändligheten i existensen när han och hans kompisar står och glor rätt ut i vinterhimlens stjärnor ut. ”Det tar aldrig slut”, sa någon. I tystnaden som följer sjunker upplevelsen djupt in i Henriks medvetande – leken i nuet sträckte sig plötsligt ut i universums oändlighet – det blev allvarligt.

Jag kan indentifiera mej med Henrik, när jag var 11 bodde jag utanför Malmö och kompisgänget spanade på stjärnor bakom skogsdungen vid det nybyggda radhusområdet - om vi inte lekte krig med (mot) tollarna från granngården i Oxies näst mest nybyggda radhusområde. Båda aktiviteterna var allvarliga, fast på olika sätt – eller inte.

Allvar – var från tyskans wahr och analogt med latinets verus – sann.  Innebörden av ordet allvar veklar ut sig ur ursprunget – allvar är inte motsatsen till lek – allvar är motsatsen till falsk. Att kalla lek för skämt är oförskämt – och det är allvarligt – tillika osant och falskt.

Att vara sann börjar inte i relationen med andra – det börjar med att titta på stjärnorna och att söka känna allvaret – den stora sannheten – hos dej själv. Min erfarenhet – säger att när man är sann mot sig själv, först då kan man möta och bekräfta den andre, se hennes sanning.

Peter Senge inleder sin 5th Discipline Feildbook med en hälsningsfras i Zulu – ”Sawubona! ”- vilket betyder ”Jag ser dig!” – och som besvaras med ”Sikhona!” – ”Här är jag!” Den implicita meningen är viktig – inte förrän jag är sedd existerar jag.

Bjud någon på en slurk existens! 

Sawubona!

~ av atrewe den 04 mars 2009.